Less........
Jag är så himla less, less på att må så här..
O ingen förstår...
Mamma bara gnäller på att jag ska sköta mig o bla bla bla..
Gå ut o gå mm...
Det är inte så lätt.
Man har ätit godis 24h om dygnet i 22 år snart (känns de som)
Nä men, socker beroende o ha diabetes... Vilken krock...
23.4 i värde igår... Lovade läkaren att åka in om ja låg mellan 20 - 30..
Men panik..
Allt blir som en ond cirkel..
Ja äter godis för att min hjärna säger att ja måste.
Godiset förhöjer mitt socker fruktansvärt.
Gör så att jag blir trött o grinig o helt snurrig i huvudet..
För att ja e så trött hela tiden så stressar jag..
Mio vaknar x antal gånger på natten o får aldrig sova helt utan att vakna x antal gånger.
Lika med störd sömn.. trötthet, stress, förhöjt socker.....
Folk tror att diabetes e väl inget...
Men de anar inte vilken omställning det är till livet...
Försök att dumpa något du älskar i 20 år... konstant...
Jag gav upp ciggen... det var inte de enklaste...
Just nu vill ja ta mig en cig o sätta mig på balkongen o tjura...
Ciggen "förstår".
Tänk , ja slutade röka för mios skull. Man luktar så illa, kläder å allt..
Men de e sjukt svårt att ordna min diabetes.
Äta: Frukost, mellamål, lunch, mellamål, middag, mellamål.....
Inge socker el kolhydrater...
Absolut inge läsk, godis el liknande..
Får inte äta vilken frukt som helst.
Motionera minst en timme varje dag.
Mediciner 3ggr dagligen o insulin på kvällen...
Sova regelbundet med ostörd sömn..
Lycka till att kunna göra allt när man har en bebis på 7 mån som tar upp i stort sett all ens tid..
plus att man ska hinna tvätta, städa o allt där till..
Alla småbarns föräldrar vet hur liten tid man har till sig själv..
Ne, nu ska ja sluta klaga.. Blä på allt bara... JM
Blomman
En sak, ja glömde....
När jag satt där idag..
Tittade på den vita lilla kistan..
Så rammlade det en enda liten, jätte fin vit blomma ner ifrån kistan.
Å en tanke, det kändes som att det var något slags tecken från alex..
Ja mena, hur kunde den ramla... det var ingen i närheten...
Underligt, men det gjorde mig lite glad..
Alexander sa farväl.. =) Puss på dig
Bergravning, el minnesstund
Begravning idag.
Man fick ha på sig vad man ville..
Ändå valde vi alla svart.. Antar att svart e väl sorgens färg...
O vi alla sörjer. Men ändå tänkte ja inte ha svart.
Färger är ju barnens färg. Men ändå blev det svart.
Josefine satt bredvid mig. Ja hörde hennes snyft o tårar.
Mamma sträkte henne en näsduk.
Framför oss låg det en vit alldeles pytteliten kista.
Där låg vår lilla, pyttelilla Alexander... Alldeles ensam.
Han lämnade oss, men inte våra hjärtan.
Ja såg alla, jag satt där, tittade upp, nästan alla grät.
Mamma satt bredvid Linda (alexanders mamma)
Mamma tog lindas hand, ett stadigt grepp.
Ett foto på alex stod framför hans kista.
Ett foto på den alex vi minns.
Glad, sprallig, å alldeles underbar.
Vår lilla alexander.
Den vackraste utav oss alla!
Vila i frid nu lilla vän.
Sov gott o fridfullt.
Vi kommer att ses i drömmarnas värld.
Alexander Härmä Drevin
Till dig våran ängel.
Rummet var nedkylt.
Tystnaden ersattes utav tårar.
Jag kunde höra din mammas djupa andetag o skriket utav förtvivlan.
Du låg där o jag inbillade mig att ja kunde se hur det växte stora vackra vingar ifrån din rygg.
Din själ din underbart vackra själ lämnade oss så alldeles för tidig.
Dina skratt försvann så snabbt o blev till mörker.
Glimten i ögat, livet som du spred, glädjen. Borta... Bara borta...
Man förstod inte, man ville inte förstå.
Man ville ta tag i dig, skaka om dig krama om dig o bara skrika VAKNA.
Men vi alla bara satt där.
Din mamma höll dig i famnen o trök sina fingrar genom ditt hår.
Vaggade dig precis som att du bara sov.
Vi väntade nog alla på samma sak.
Att du skulle slå fram det där lilla leendet små nyvakna barn har o titta på oss med dina stora ögon.
Istället var det bara dystert o tyst.
Man hörde bara hur tårarna föll från våra ögon o slog ned i golvet.
Man hörde hur sjukhuspersonalen pratade utanför.
Hörde nyfödda barn skrika, o andra barn skratta.
Hos oss var det bara tyst.
Alldeles för tyst.
Vår ängel spred sina vingar o lämnade oss.
Imorgon är det dags att ta farväl utav dig våran lilla ängel.
Mitt hjärta skriker utav smärta. Han var bara ett barn.
Världen är grym, vi skjuter o dödar.
skadar o slåss. Våldtar o skär.
men ett barn som borde fått stanna togs bort
alldeles alldeles för tidigt
Alexander
Ödet hann ikapp oss. Kärlekens vingar.
Ungdommar, fy fan vad vi festade... Vi drack o tjoade, gjorde gatorna osäkra.
Första gången jag träffade dig, så va i stort sett du "tjejernas dröm" Alla ville ha dig....
Men inte jag, jag tyckte bara du va det vackraste jag skådat, men inget ja hade förhoppningar på att få.
Kommer ihåg en dag när jag var 15 år... Vi eller vår familj bytte lägenhet med varann, vi ville ha mindre, ni större.
O där va du igen,.. Vi såg på film (fortfarande i er lägenhet på nr 17) Soffan va fullsatt. Så du satte dig bredvid mig o la huvudet i mitt knä och jag strök dig med fingrarna genom håret.... Men där tog också sagan slut..
Inte förrsen år o förhållanden senare träffades vi igen.. Jo visst hade vi träffatigs några gånger emellen, men då va det aldrig mer än vänskap..
Jag va dö förälskad i dig, o när du kom på min födelsedagsfest med danne o allihopa så var du bara sååååå fin.
Men jag trodde aldrig någonsin att det skulle bli vi.
Men en natt så messade du mig, messade messade och messade..
Den natten sov du hos mig, den natten glömmer jag aldrig, för det var den natten det blev du och jag!
weeeeeiiiiii.... POFF!
Älskar dig Jerry Eriksson! <3
Schitzofren och diabetes!
Man blir alldeles galen, eller snarare jag blir knäpp o allt det där.
Min diabetes spökar o mamma snurrar fingrarna utav oro.
Saken e den att som jag o jane pratade om. vi Gillar inte sjukhus.
Det är vitt, stinkande människor, medicin lukt. Gamlingar som hostar lungorna av sig.
Det föds, det dör, blod o allt det där andra. Mest av allt e det nog ensamheten i det där tråkiga vita rummet.
Jag har ju absolut inga problem med sprutor osv. En vana.
Jag tar min medicin som jag ska, äter frukost, lunch o middag.
Men ändå svänger sockret upp o ner. O jerry ska få en Guldmedalj som står ut med mig.
Det är som att ha PMS 24 timmar om dygnet, humöret åker upp o ner exakt hela tiden.
O man e sååååå jävla trött jämt o ständigt....... Skiiit.. O vikten, måste ju gå ner X antal kilo. suck.....
Jag vill ha en egen måne som jag kan åka till . . . . . . . .
Vardagen är väl som den e, livet är som en berg o dahlbana. Upp o ner.
Det är inte varje dag som man är lycklig o livet bara leker.
Jag har mina dåliga dagar där jag vill försvinna ner i marken med huvudet först. ( Strutsen)
Ne men, klart vi bråkar o skriker o att jag ibland vill åka bort o aldrig komma hem.
Men det är då jag tänker på dagarna som va förr.
O hur mycket jag bara älskade att höra hans röst.
Kommer ni ihåg när man sprang till mobilen o trodde att de va ett sms just från han,
man satt med mobilen i handen även på toa o gjorde nr 2, i duschen,
o så blev man såååå besviken när det inte va det...
Saken e ju den att jag har fått han som jag sååå länge velat ha. Min prins.
Jag är hans fru o han min man. O mitt hjärta har alltid tillhört honom.
Men efter ett tag i ett förhållande så kommer man in i det här vardagliga.
Man vet precis vad som ska hända, när det händer. Man har sex ja hmm typ varannan dag. Resten utav tiden så tjaffsar man väl lite, eller säger inget alls. Man tar varandra för givet, tror att personen alltid ska finnas där.
Men fel.... Förr eller senare så finns det inte där o då e det försent...
o man skakar på huvudet o undrar vad som hände.?
Jag ska älska min familj idag imorgon resten utav mitt liv.
Jerry du är värmen i mitt liv. Utan dig fryser jag till is.
Always and Forever
Jane är kär i tomten... Stackars lilla barn. =) Hihi.... Björnkram
Dagar
Förra veckan någon dag innan jul så blev vi sjuka. Mars in till sjukhuset med högt socker o en smärta garanterat värre än o föda barn! De .gjorde så ONT! men efter många moment o lite dropp så försvann den. Underligt nog.
Sen var det mios tur. Öroninflammation, pencilin o pencilin.
O inte nog med det. jerry blev sjuk han också!
Han också, med det dära stora D:et. Såg honom, o med Flaya så klart. Men ja va inte rädd, tack o lov. Ja mötte honom o han var mindre än vad ja minns. Stackars liten, han e kvar på samma platta som förr. O jag är starkare än någonsin.
Det har man blivit genom åren.
Mio fick massor med julklappar. Massa massa massa..
O med stora ögon tittade han på paketen o tyckte pappret va roligtast.
Nu på tal om Mio så har den lilla precis vaknat. Så skriver lite sen . JM
Mio
Mio o Humpe satt på golvet o tittade på varandra. Mio skrattade.
Sen dunsade båda i golvet tittade på varann o börja skrika.
Mio vände sig idag från rygg till mage.=) gullunge..
Tänderna hans växer så de knakar! Två fram har han : )
De e mörkt
Ska köpa något vacket o lägga på kistan.
Tänk att livet bara rullar på, men för honom stannat-
Miss you!
Sov gott nu allesammans. Take care. JM
Ännu en dag
Idol började för drygt 30 min sedan. Självklart hoppas ja på Kevin! Vilken pärla.
Han sjunger just nu sin först valda låt. Underbar!
Mamma pratade med Johan för ett tag sedan, de va väl okej med dom. Så bra som de kan vara.
Medans mamma pratade med Johan så hörde hon linda i bakrunden.
Vad sa hon frågade mamma. Johan gav luren till Linda.
som frågade " du myrna, tror du kanske, alltså inte just nu men om ett tag, tror du jag kanske kan få träffa Mio då?"
När mamma berättade det höll jag på smälla av...
Vill bara åka dit på en gång, Dom får träffa honom hur mycket de vill!
Det kändes i hjärtat! På ett bra sett.
Tänker på er varje dag!
JM
Minuter känns som dagar, dagar känns som veckor.
Mamman tröstar honom när han e ledsen. Pappa springer efter o säger "nej,nej aja baja"
Hos mormor sitter han o myser. Livet kan inte vara bättre, ett barn som skänker en sådan glädje till en familj.
Han den lilla, kryper runt i huset, det är aldrig tyst, skratt gråt "prat" joller.
Alexander, som från första början kallades vårt lilla mirakel.
Han föddes den 22 nov - 07 med ett ganska allvarligt hjärtfel.
Flögs ner till GBG, gjorde oss alla nervösa. Han opererades bara dagar gammal.
Som miraklet vi kallar honom så klarade han sig. Lite svagare än oss andra men herregud så himla stark!
Ofattbart men sant. Han kämpade från första början.
Dagarna gick, veckorna kom, och så månaderna. Lillfisen växer o blir stor. Aldrig någonsin sjuk.
Inte ens förkyld fast till o med mamma pappa var det. Helt enkelt en liten kämpe.
Ett år hade gått vår alexander mådde jätte bra , glad som vi alla känner honom. Tills allt vände.
Vårat ljus blev till mörker , natten försvann. lyckan blev till en hemsk mardrömm. O våra hjärtan brast.
Sorgen kom oss allt nära, tårar delade plats med våra kinder. Pappret i rullen tog slut.
Klumpen i halsen o man undrade vart Gud fanns.
20081209 dagen som alla kunde hoppat över. Dagen vi alltid minns.
Alexander slutade andas, Puls o andning kom igång på sjukhuset.
Han kämpade, men hjärtat orkade inte leva mer. Hjärtat ville inte börja slå.
Alexander lämnade oss. Inga mer skratt, inga mer skrik, joller eller prat.
Det är bara tyst, så himla tyst. alldeles för tyst.
All kärlek till dig Alexander Drevin Härmä.
Min sons Kusin, Min brors barn.
Kärlek till dina föräldrar som förlorat dig.
Vila i frid
20071122
20081209
Hur ska man orka.
Hur ska man orka, kan inte sova, äta, ingen lust att göra något.
Samtidigt som livet går vidare här hemme, har ju själv en litet.
Alex kusin. Han förstår inte så mycket än. Känner väl bara att mamma e lessen.
Väntar på att få vakna ur den här mardrömmen, Trodde aldrig att de skulle gå så långt.
Undrar hur Linda o Johan klarat natten ?
När man knappt själv gjort det.
Vakna Alexander, kom tillbaka. Det ska inte vara så här.....Det e inte rättvist..
Finns inga ord
Två kort på dig och en staty utav en ängel med vingar.
Allt på en lång svart duk som nuddar golvet.
Kan inte somna. Kan inte sluta tänka.
Allt gick så snabbt, det blev så fel.
Så himlans fel.
Alexander <3
Kall, blå alldeles livlös. Hans själ lämnade oss.
Vaknade i morse, som en helt vanlig dag, lite små slaskigt väder ute.
Matar bebis Mio, klär på honom men spar de allra finaste kläderna tills sen.
Alexander ska ju komma =) Städade, dammsugade extra noga, eftersom att den lilla krabaten kryper på golvet.
Hade fixat en till stol som alex kunde sitta i när han kom, tvingade Jerry att hämta kameran för att jag tänkte ta en himlans massa kort på Kusinerna. Jag såg verkligen fram emot att Mio o Alex skulle få träffas igen, eftersom att de inte blir så ofta när man bor som man bor. På två olika håll.
Mamma ringer från jobbet, Alexander o Johan , Linda kan inte komma. Alexander är magsjuk.
ÅH typiskt tänker jag.
Johan ringer i telefonen. Han vill prata med mamma men hon e inte riktigt hemma än så ja skulle be henne ringa upp.
efter 20 min kommer mamma hem. Vi ringer o ringer o ringer.
Varken svar på mobilen eller hem telen.
Efter en stund så ringer johan upp, de är på barnakuten med alexander.
Han hade slutat att andas, mer är så hinner vi inte prata om utan johan skulle ringa upp.
Johan ringer en stund senare.
Jag tar Mio från mammas knä, ser hur hon blir allt stelare o säger "men johan, neeej"
Våran lilla Alexander lämnade oss. Tårarna rinner från våra kinder.
Jerry kör oss till Akademiska i Uppsala.
Kommer in i rummet tillsammans med mamma,
Stelt vitt rum med gula väggar, blåa gardiner med nallebjörnar på.
I sängen sitter Johan o linda o framför ligger alex helt livlös.
De hade gjort allt för att rädda honom.
I morse hade alex börjat kräkas, vilket de trodde var magsjuka. De ringde vårdguiden, men det var ingen större fara sa de. senare under dagen pratade jag med johan i telen, då va ju allt bra. men där emellan hände något.
Jag och mamma hälsade på dem på sjukhuset ikväll, vi fick se lilla alex o även hålla honom.
Linda berättade allt vad som hänt osv. Men inget ja tänker skriva om nu eller ens orkar.
Men en sak är säker, de säger att det finns en mening med allt. Men vad fan va meningen med att lilla alex skulle lämna oss två veckor efter hans ettårs dag. Det finns fan ingen mening med att han skulle lämna sina föräldrar.
Vila i frid
Alexander Härmä Drevin
Älskad o mycket saknad
Kommer aldrig att glömma dig.
All kärlek till er lilla familj.
Hur kan man ge någon en sån fin gåva och sedan ta tillbaka den ?
Det är inte rättvist!!!
Att dränka sig själv i det förflutna är som att hoppa framför tåget.
Det är som att be om att få hamna i det där svarta hålet vi alla någongång vart i.
Människor behöver sympati för andra.
Jag kan lida med alla som haft det svårt, med det är inte själva grejen.
Saken e det att försöka förstå varför en människa kan göra som den gör
varför den är som den är.
Det är som sagt vårat förflutna som formar de vi är idag.
En del har flytit på ett bananskal, en del inte.
O så e det, människor som varit med om en del har större sympati o förståelse för andra.
Jag har varit dum, elak en bitch som andra kallar mig. Visst fine.
Men jag har också varit ung o dum o bara gjort som man själv velat.
Alla har vi varit tonåringar o alla e vi mänskliga.
Jag har sårat tjejer o ex pojkvänner kanske inget man är stolt över med det som e gjort är gjort.
Jag ville såra andra innan jag själv blev sårad. En gammal vana som sitter i om att ständigt bli lämnad.
Läste en gammal dagbok där ja skrivit "people always leave" Tragiskt o läsa faktiskt, men inget att hänga upp sig på.
Vi alla har väl varit där...
Måste kila, take care. JM
Det är så lätt att vara hemma med barn, som en dans på rosor. Flyt hela dagarna!
Han har varit lite bråkig i natt, men det är sånt man får ta.
Iaf, en sak jag har funderat på ganska länge nu är. Inte alla, men några.
Ja undrar då, att bara för att vi kvinnor bär på barnet, föder barnet o troligtvis ammar barnet.
Är då bebisen bara i stort sett vårat ansvar.?
Så mycket förändras när en kvinna får barn.
Hon kan inte gå ut o ex handla som hon vill utan att hon måste tänka på miljoner saker innan.
Kan inte lägga sig när hon vill, ta sovmorgon när hon väl e ledig. (hon är i stort sett aldrig ledig)
Kan inte festa o ta ett glas med vännerna, (ta hand om en bebis bakis är ingen höjdare)
Medans våra sambos kan göra allt det där för i grund o botten vet de att vi har de största ansvaret.
O sen får man höra, -men du är ju hemma hela dagarna, du kan ju sova när du vill, du har ju all tid i världen.
Jag lagade mat en kväll (tanken e att bli mästerkock) hehe, ne men iaf. Två vänner kom över.
De sa "gud va kul, o va gott med mat. Jag önskar att jag också kunde laga mat så som du"
-Vadå, det kan du väl sa jag.?
"nej, jag jobbar ju, du har ju all tid i världen, du e ju hemma hela dagarna......."
Man kan väl inte mer än att bara skaka på huvudet, de som själva har eller haft barn vet o förstår att en småbarns mamma har definitivt inte "all" tid i världen. (Om det ändå vore så väl).
Och de men som har varit pappalediga klagar då inte över att det är så lätt att vara hemma med barn.
Byta skit blöja o kiss blöja x antal gånger om dagen, städa, mata, tvätta, laga mat, äta mat, hinna duscha, hinna torka, hinna handla, hinna vila, stress stress stress. inte få sova, vakna x antal gånger på natten, mata mata mata.
Eller åka o jobba va borta i stort sett hela dagen komma hem, maten färdiglagad, äta o slänga sig på soffan.
Mio somnar mellan 19.30-20.30 beroende på hur snällt han somnar. Jag är långt ifrån klar när han sover.
Då gör jag allt det där ja inte hunnit med på dagen. Hänger tvätt, diskar efter middagen mm innan ja kan sätta mig ner o ta det lugnt i soffan.
Med andra ord, barn är underbara varelser, ja älskar att vara hemma med min Mio. Men jag som har jobbat 15 timmars pass x antal dagar i streck kan jämföra, o det är definitivt inte lättare att vara hemma med barn.
Tiden rinner lika fort som vattnet i bäcken.
Julen är här och julafton kryper allt närmare.
Så underbart med mörker o massa juleljus.
Min nya tradition är bingolotto på söndagar! Haha. men det är faktiskt rätt spännande.
(inte vunnit något än dock) men vem vet någon dag e de väl min tur.
Min lilla växer allt fortare, han fick en tand för x veckor sen. Han jollrar o daddar.
Min lille gulle gris. O föresten, Grattis Sanna o Paul till er lilla Davie. Sååå söt!
Kom hem snart så vi får se guldklimpen.
Hemma så går det väl rätt bra, börjar se ut som ett hem iaf :)
Min prins e ju o jobbar nu, som vanligt. Han skulle bara svänga förbi hemma, sen kommer han till mamma o sover här med mig. Ska vara här över natten, Alexander kommer imorrn. Mio har väl träffat honom någongång bara.
Blir väl inte så mycket när vi bor på olika håll.
Men imorrn så får de träffas, gullungarna i ett. ska ta lite kort så får ni se!
Ne nu måste ja kila. Take care
p.s Såg din kommentar Mia! Thanks. Puss unge! d.s
Ja devlesa JM
