magdalenajohanna

Min lilla bebis Mio ! <3

Minuter känns som dagar, dagar känns som veckor.

Han skrattar där bak i hörnet, en liten fis som vi alla bara vill gosa med.
Mamman tröstar honom när han e ledsen. Pappa springer efter o säger "nej,nej aja baja"
Hos mormor sitter han o myser. Livet kan inte vara bättre, ett barn som skänker en sådan glädje till en familj.
Han den lilla, kryper runt i huset, det är aldrig tyst, skratt gråt "prat" joller.
Alexander, som från första början kallades vårt lilla mirakel.
Han föddes den 22 nov - 07 med ett ganska allvarligt hjärtfel.
Flögs ner till GBG, gjorde oss alla nervösa. Han opererades bara dagar gammal.
Som miraklet vi kallar honom så klarade han sig. Lite svagare än oss andra men herregud så himla stark!
Ofattbart men sant. Han kämpade från första början.
Dagarna gick, veckorna kom, och så månaderna. Lillfisen växer o blir stor. Aldrig någonsin sjuk.
Inte ens förkyld fast till o med mamma pappa var det. Helt enkelt en liten kämpe.

Ett år hade gått vår alexander mådde jätte bra , glad som vi alla känner honom. Tills allt vände.
Vårat ljus blev till mörker , natten försvann. lyckan blev till en hemsk mardrömm. O våra hjärtan brast.
Sorgen kom oss allt nära, tårar delade plats med våra kinder. Pappret i rullen tog slut.
Klumpen i halsen o man undrade vart Gud fanns.

20081209 dagen som alla kunde hoppat över. Dagen vi alltid minns.
Alexander slutade andas, Puls o andning kom igång på sjukhuset.
Han kämpade, men hjärtat orkade inte leva mer. Hjärtat ville inte börja slå.
Alexander lämnade oss. Inga mer skratt, inga mer skrik, joller eller prat.
Det är bara tyst, så himla tyst. alldeles för tyst.

All kärlek till dig Alexander Drevin Härmä.
Min sons Kusin, Min brors barn.
Kärlek till dina föräldrar som förlorat dig.

Vila i frid
20071122
20081209

Kom tillbaka fisen.. Johan o Linda behöver ju dig..