Kall, blå alldeles livlös. Hans själ lämnade oss.


Vaknade i morse, som en helt vanlig dag, lite små slaskigt väder ute.
Matar bebis Mio, klär på honom men spar de allra finaste kläderna tills sen.
Alexander ska ju komma =) Städade, dammsugade extra noga, eftersom att den lilla krabaten kryper på golvet.
Hade fixat en till stol som alex kunde sitta i när han kom, tvingade Jerry att hämta kameran  för att jag tänkte ta en himlans massa kort på Kusinerna. Jag såg verkligen fram emot att Mio o Alex skulle få träffas igen, eftersom att de inte blir så ofta när man bor som man bor. På två olika håll.
Mamma ringer från jobbet, Alexander o Johan , Linda kan inte komma. Alexander är magsjuk.
ÅH typiskt tänker jag.


Johan ringer i telefonen. Han vill prata med mamma men hon e inte riktigt hemma än så ja skulle be henne ringa upp.
efter 20 min kommer mamma hem. Vi ringer o ringer o ringer.
Varken svar på mobilen eller hem telen.
Efter en stund så ringer johan upp, de är på barnakuten med alexander.
Han hade slutat att andas, mer är så hinner vi inte prata om utan johan skulle ringa upp.

Johan ringer en stund senare.
Jag tar Mio från mammas knä, ser hur hon blir allt stelare o säger "men johan, neeej"

Våran lilla Alexander lämnade oss. Tårarna rinner från våra kinder.
Jerry kör oss till Akademiska i Uppsala.

Kommer in i rummet tillsammans med mamma,
Stelt vitt rum med gula väggar, blåa gardiner med nallebjörnar på.
I sängen sitter Johan o linda o framför ligger alex helt livlös.
De hade gjort allt för att rädda honom.

I morse hade alex börjat kräkas, vilket de trodde var magsjuka. De ringde vårdguiden, men det var ingen större fara sa de. senare under dagen pratade jag med johan i telen, då va ju allt bra. men där emellan hände något.


Jag och mamma hälsade på dem på sjukhuset ikväll, vi fick se lilla alex o även hålla honom.

Linda berättade allt vad som hänt osv. Men inget ja tänker skriva om nu eller ens orkar.


Men en sak är säker, de säger att det finns en mening med allt. Men vad fan va meningen med att lilla alex skulle lämna oss två veckor efter hans ettårs dag. Det finns fan ingen mening med att han skulle lämna sina föräldrar.




Vila i frid

Alexander Härmä Drevin

Älskad o mycket saknad


Kommer aldrig att glömma dig.
All kärlek till er lilla familj.

Hur kan man ge någon en sån fin gåva och sedan ta tillbaka den ?
Det är inte rättvist!!!


Kommentarer
Postat av: E

usch jag får tårar =( hemskt.

2008-12-10 @ 16:03:51
Postat av: Evelina

Beklagar verkligen sorgen!

2008-12-10 @ 23:09:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0