Trött och sliten.
La nyss Mio för att sova, han såg så liten ut i den där stora sängen.
Bäddade in honom ordentligt, men han kunde inte riktigt slappna av.
Men nu för några minuter sedan så somnade han.
Jag dåra, hmm...
Va idag/morse uppe tidigt. 7.30 bussen till stationen, tvingade min syrra att följa med =)
Hon är ingen morgon människa, men världens bästa syster. Så självklart följde hon med.
Åka själv (nej tack) Ni vet ju det där med konstiga känslor o skrämmande människor.
Iaf, vi hämtade nycklarna idag hos kvartetsvärden, han va rolig han.
Jag frågade
"vart ska jag ställa min barnvagn, med tanke på att jag bor 5 trappor upp o utan hiss, får man ställa den i porten?"
Han sa då
"Nej det får man ju inte göra"
"okej vart ska jag då ställa den?"
"Ja du, ställ den i porten"
Skrattade en del, Han var en sån där skön person som bara va så himla lätt att prata med.
Rolig, charmig, Trevlig o visste direkt hur man skulle bemöta människor på ett rätt sett"
Vi tittade på lägenheten, en stor fin 3:a. Och jag bara ÄLSKADE köket =)
Snart förhoppningsvis blir det in flytt.
Äntligen kan jag koppla av och va mig själv.
Att kunna gå naken i lägenheten utan att bry sig.
Att föra en massa liv på natten o inte behöva vara tyst för att ta hänsyn till någon annan.
Kunna * * * * * * med min man överallt o ingen stans. Skrika så högt man bara kan!
Ja åh, det ska bli underbart........ Han.. Fortfarande i GBG. Kom hem nu.
Tv, Tv, Tv... Ja devlesa. JM
Bäddade in honom ordentligt, men han kunde inte riktigt slappna av.
Men nu för några minuter sedan så somnade han.
Jag dåra, hmm...
Va idag/morse uppe tidigt. 7.30 bussen till stationen, tvingade min syrra att följa med =)
Hon är ingen morgon människa, men världens bästa syster. Så självklart följde hon med.
Åka själv (nej tack) Ni vet ju det där med konstiga känslor o skrämmande människor.
Iaf, vi hämtade nycklarna idag hos kvartetsvärden, han va rolig han.
Jag frågade
"vart ska jag ställa min barnvagn, med tanke på att jag bor 5 trappor upp o utan hiss, får man ställa den i porten?"
Han sa då
"Nej det får man ju inte göra"
"okej vart ska jag då ställa den?"
"Ja du, ställ den i porten"
Skrattade en del, Han var en sån där skön person som bara va så himla lätt att prata med.
Rolig, charmig, Trevlig o visste direkt hur man skulle bemöta människor på ett rätt sett"
Vi tittade på lägenheten, en stor fin 3:a. Och jag bara ÄLSKADE köket =)
Snart förhoppningsvis blir det in flytt.
Äntligen kan jag koppla av och va mig själv.
Att kunna gå naken i lägenheten utan att bry sig.
Att föra en massa liv på natten o inte behöva vara tyst för att ta hänsyn till någon annan.
Kunna * * * * * * med min man överallt o ingen stans. Skrika så högt man bara kan!
Ja åh, det ska bli underbart........ Han.. Fortfarande i GBG. Kom hem nu.
Tv, Tv, Tv... Ja devlesa. JM
Hans ögon värmer min själ.
Har du någonsin kännt dig kall? frusen? Att allt i livet känns jobbigt och du vill gräva ner dig i en grop och bara titta upp när du själv känner för det. Att slippa gå till jobbet, att slippa se din man, pojkvän eller flickvän, slippa familjen, tjatiga mammor, frånvarande pappor, Falska vänner. Livet består av så många saker som gör det hela ganska mycket mer jobbigt. Jag blir trött o sliten, hamnar i en liten egen värld. Vill skapa den alldeles själv.
Min vackra värld, där solen lyser, månen skiner upp nattens mörker, allt kallt blir varmt, hat blir kärlek, det jobbiga blir plötsligt lätt (drömmer mig bort för en stund........
Men tillbaka till verkligheten, den där gråa trista regninga hösten.
Men så kom han, det där lilla ljuset, som gjorde det hela lite mer värt att kämpa för.
Han är det enda jobbiga som egentligen inte är så jobbig.
Han gjorde ont, han skriker o håller mig vaken om natten osv...
Men när han ger mig den där lilla blicken, med de där stora blåa ögonen och då han
Tittar på mig lite misstänksamt, o man ser att han har kärlek i blicken.
Han vet att du, just du är hans mamma. Han vet o han behöver dig.
Han behöver dig som ingen annan. Och han älskar dig som ingen annan.
Han tittar o ger dig ett litet, litet leende där du bara för en stund blir alldeles varm o fylls upp med kärlek.
Det pirrar i magen o man får en känsla, känslan man håller hårt i, just för att klara de där lite jobbiga.
När han tittade upp på mig så var det i just det ögonblicket han värmde min själ.
Min vackra värld, där solen lyser, månen skiner upp nattens mörker, allt kallt blir varmt, hat blir kärlek, det jobbiga blir plötsligt lätt (drömmer mig bort för en stund........
Men tillbaka till verkligheten, den där gråa trista regninga hösten.
Men så kom han, det där lilla ljuset, som gjorde det hela lite mer värt att kämpa för.
Han är det enda jobbiga som egentligen inte är så jobbig.
Han gjorde ont, han skriker o håller mig vaken om natten osv...
Men när han ger mig den där lilla blicken, med de där stora blåa ögonen och då han
Tittar på mig lite misstänksamt, o man ser att han har kärlek i blicken.
Han vet att du, just du är hans mamma. Han vet o han behöver dig.
Han behöver dig som ingen annan. Och han älskar dig som ingen annan.
Han tittar o ger dig ett litet, litet leende där du bara för en stund blir alldeles varm o fylls upp med kärlek.
Det pirrar i magen o man får en känsla, känslan man håller hårt i, just för att klara de där lite jobbiga.
När han tittade upp på mig så var det i just det ögonblicket han värmde min själ.
Nu ska jag äntligen komma igång.
Det va absolut inte lätt att bli medlem på denna sida, teknik är inte riktigt min grej, o jag kallar detta o datorn teknik.
Nä du, tekniken är min syrras grej, jag är mer en hammare o spik. Uppfinningsrik typ. O stark, för att va tjej =) Har alltid pappa sagt iaf. Kommer ihåg klassfesten i 3:an. Du vet när man va jätte liten, Jag var väl ungefär kanske nio år.
Vi skulle ha backar med läsk, cola, fanta sprite mm. Grabbarna i klassen bar en back vardera.
Jag kom där med två ! Dom tittade på mig med en förundran. Sen va det bryta arm de ville, o jag vann vilket jag absolut inte trodde jag skulle göra! men det var kul. Blev kallad Arnold sen.
Idag skulle jag till märsta o skriva om kontraktet så att vi får flytta in i nov, istället för dec.
Inte så viktigt, det viktigaste är att jag kände mig konstig.
Har en son på 5 månader exakt idag! (grattis) Honom har jag med mig överallt.
Men nu åkte jag själv, morsan tyckte det va onödigt att ta med honom på tåget bara för att ja ska skriva på en papper.
Så sant så, hon har rätt som vanligt. (det har väl de flesta mammorna, man vill inte lyssna bara)
Saken var ju den att jag åkte buss till stationen från lindhemsvägen, o på något sett kändes det skrämmande.
Kanske är jag rädd för människor.? Tror kanske att de är stora äckliga typer som vill äta upp lilla mig.
Jag kände att jag ville krypa ner i jorden o gömma mig o hoppades att jag absolut inte skulle träffa någon som jag kände. I allt blask på gatan så åkte jag vidare.
Märsta nästa. Känndes bättre att komma ut i luften. gick o handlade på den ytterst lilla ica affären vid hörnet strax efter övergångsstället. Handlade såpa, diskmedel, o lite mer rengöringsmedel till lägenheten.
Gick snabbt upp till sigtuna huset där ja skulle skriva kontrakt.
Läskigt, nu tillbaka på tåget. Jag vet inte varför men det var obehagligt, obehagligt att åka bland alla människor. Stora som små, unga som gamla jag gillade det bara inte. Men det är väl ett frågetecken, varför kändes det så? vet inte varför o lär inte veta det senare heller. Något som jag får fråga min kurator. Har du kännt så?. Kanske , kanske inte, det har iaf jag.
Jag är en tjej eller kvinna kanske på 21 långa , tuffa år.
Jag är nu gift med min Kärlek Jerry. Och tillsammans har vi lilla Mio.
Världens finaste underbaraste pojke.
(Ja enligt mig då, de flesta mammor tycker ju sin alldeles egna bebis är underbarast)
Det var nog allt för idag men,
den nakna sanningen om mitt liv har precis börjat.
Vi ses. Ja devlesa / Johanna
Nä du, tekniken är min syrras grej, jag är mer en hammare o spik. Uppfinningsrik typ. O stark, för att va tjej =) Har alltid pappa sagt iaf. Kommer ihåg klassfesten i 3:an. Du vet när man va jätte liten, Jag var väl ungefär kanske nio år.
Vi skulle ha backar med läsk, cola, fanta sprite mm. Grabbarna i klassen bar en back vardera.
Jag kom där med två ! Dom tittade på mig med en förundran. Sen va det bryta arm de ville, o jag vann vilket jag absolut inte trodde jag skulle göra! men det var kul. Blev kallad Arnold sen.
Idag skulle jag till märsta o skriva om kontraktet så att vi får flytta in i nov, istället för dec.
Inte så viktigt, det viktigaste är att jag kände mig konstig.
Har en son på 5 månader exakt idag! (grattis) Honom har jag med mig överallt.
Men nu åkte jag själv, morsan tyckte det va onödigt att ta med honom på tåget bara för att ja ska skriva på en papper.
Så sant så, hon har rätt som vanligt. (det har väl de flesta mammorna, man vill inte lyssna bara)
Saken var ju den att jag åkte buss till stationen från lindhemsvägen, o på något sett kändes det skrämmande.
Kanske är jag rädd för människor.? Tror kanske att de är stora äckliga typer som vill äta upp lilla mig.
Jag kände att jag ville krypa ner i jorden o gömma mig o hoppades att jag absolut inte skulle träffa någon som jag kände. I allt blask på gatan så åkte jag vidare.
Märsta nästa. Känndes bättre att komma ut i luften. gick o handlade på den ytterst lilla ica affären vid hörnet strax efter övergångsstället. Handlade såpa, diskmedel, o lite mer rengöringsmedel till lägenheten.
Gick snabbt upp till sigtuna huset där ja skulle skriva kontrakt.
Läskigt, nu tillbaka på tåget. Jag vet inte varför men det var obehagligt, obehagligt att åka bland alla människor. Stora som små, unga som gamla jag gillade det bara inte. Men det är väl ett frågetecken, varför kändes det så? vet inte varför o lär inte veta det senare heller. Något som jag får fråga min kurator. Har du kännt så?. Kanske , kanske inte, det har iaf jag.
Jag är en tjej eller kvinna kanske på 21 långa , tuffa år.
Jag är nu gift med min Kärlek Jerry. Och tillsammans har vi lilla Mio.
Världens finaste underbaraste pojke.
(Ja enligt mig då, de flesta mammor tycker ju sin alldeles egna bebis är underbarast)
Det var nog allt för idag men,
den nakna sanningen om mitt liv har precis börjat.
Vi ses. Ja devlesa / Johanna
