Alexander Härmä Drevin
Till dig våran ängel.
Rummet var nedkylt.
Tystnaden ersattes utav tårar.
Jag kunde höra din mammas djupa andetag o skriket utav förtvivlan.
Du låg där o jag inbillade mig att ja kunde se hur det växte stora vackra vingar ifrån din rygg.
Din själ din underbart vackra själ lämnade oss så alldeles för tidig.
Dina skratt försvann så snabbt o blev till mörker.
Glimten i ögat, livet som du spred, glädjen. Borta... Bara borta...
Man förstod inte, man ville inte förstå.
Man ville ta tag i dig, skaka om dig krama om dig o bara skrika VAKNA.
Men vi alla bara satt där.
Din mamma höll dig i famnen o trök sina fingrar genom ditt hår.
Vaggade dig precis som att du bara sov.
Vi väntade nog alla på samma sak.
Att du skulle slå fram det där lilla leendet små nyvakna barn har o titta på oss med dina stora ögon.
Istället var det bara dystert o tyst.
Man hörde bara hur tårarna föll från våra ögon o slog ned i golvet.
Man hörde hur sjukhuspersonalen pratade utanför.
Hörde nyfödda barn skrika, o andra barn skratta.
Hos oss var det bara tyst.
Alldeles för tyst.
Vår ängel spred sina vingar o lämnade oss.
Imorgon är det dags att ta farväl utav dig våran lilla ängel.
Mitt hjärta skriker utav smärta. Han var bara ett barn.
Världen är grym, vi skjuter o dödar.
skadar o slåss. Våldtar o skär.
men ett barn som borde fått stanna togs bort
alldeles alldeles för tidigt
Alexander
Kommentarer
Postat av: Josefine
Satt igår o gjorde om filmen till johan o linda o grät, lär väl gråta idag oxå för det är inte rättvist att han inte får vara kvar med sina föräldrar.. det är inte rätt.
Alexander är saknad enormt.
Postat av: MIA
DU skriver så fint så man gråter.
Postat av: Jenny
Lilla lilla vännen, det är inte rättvist! Kan inte ens sätta mej in i situationen! Beklagar verkligen
Trackback
