En ny chans


Som tur är
Som minns jag inte hur det kändes
Innan allt gick fel
Jag var så ung när, mina vingar svek mig
När jag hamnade i djävulens spel

Om jag hade vetat
Hade anat, att livet har så mycket mer att ge
Om jag hade orkat
Hade vågat, låta vinden leda mig på rätt väg

Ge mig en ny chans
Att börja om, en ny chans
Att få andas rent igen
Ge mig en ny chans
Att älska mig själv
Mm, och få ro.. i min själ

Ett enda andetag
Ett tungt nog
Men de tvivla på sin rätt
Att få leva sitt liv, som någon tog
Och jag önskar att jag hade sett

Att jag hade vetat
Hade anat, att livet har så mycket mer att ge
Att jag hade orkat
Hade vågat, låta vinden leda mig på rätt väg

Ge mig en ny chans
Att börja om, en ny chans
Att få andas rent igen
Ge mig en ny chans
Att älska mig själv
Och få ro.. i min själ

Om jag hade orkat
Hade vågat, låta vinden leda mig på rätt väg

Ge mig en ny chans
Att börja om, en ny chans
Att få andas rent igen
Ge mig en ny chans
Att älska mig själv
Och få ro.. i min själ

Ge mig en ny chans
Att börja om, en ny chans
Att få andas rent igen
Ge mig en ny chans
Att älska mig själv
Och få ro.. i min själ

Shirley clamp - en ny chans

Själen lämnade min kropp.



Jag var din mamma och som ett barn låg du i min famn och andades tungt.
Ena stunden älskade du mig, jag var de finaste.
Den andra spottade du på mig, jag var det äckligaste.
När nätterna kom så visste jag, vad som skulle ske.
Också därför lodsades jag att sova för att slippa se.
Jag ville inte längre se dinna svarta tomma ögon.

I badrummet satt jag, ofta på golvet.
Det enda stället jag kunda vara ifred.
Jag kände hur min själ sakta lämnade min kropp.
All min kärlek var redan borta. Krafterna var slut.
Hoppet hade du grävt ner i en grop.
Ingen älskade mig ju, så som du.
Jag funderade på hur jag skulle kunna gå.
Hur jag skulle kunna lämna dig och du skulle förstå.
Men dagarna gick, kvar var fortfarande jag.
Mina vingar svek mig. Världen där utanför blev allt mer okänd.
Jag blev allt mer skör och trasig. Jag var inte mig själv.
Jag var den du skapat mig till att bli.
Tom o kall alldeles ensam.

Jag förstod ganska så snart att jag skulle ge upp.
Och jag gav upp.
Jag gav upp dom som älskade mig.
Jag lämnade allt.

En kväll hos din mamma när jag stod o rökte på altanen.
Tittade jag upp i himlen o bad till Gud att han skulle hjälpa mig.
Ta mig ifrån dig. Ta mitt liv, göra vad som helst. Bara jag slapp.
Slapp undan från dig.

O jag trodde aldrig någonsin på Gud.
Men samma kväll hämtade dom dig.
3 polismän förde bort dig.
Du tittade på mig o sa
" säg till min mamma att jag är hos läkaren"
"jag tänker inte ljuga för din mamma"
Va mina ord. Men ändå ljög jag.
Hon har ingenaning om vad som hände.
Vad du gjorde. Hon älskade dig o jag ville 
inte göra henne mer besviken.
Så jag ljög, o besviken blev hon på mig.
Än en gång skyddade jag dig.

Men jag fick en styrka,
och styrkan gjorde så att jag gick o lämnade dig.
Jag Skulle aldrig få tillbaka mitt liv.
Men jag fick ett nytt.



Varför gick du inte ?



Jag är ensam, ensammast i världen.
Det är inte hans fel, han kan inte hjälpa det.
Han är ju så underbar, jag måste vara snäll.
Orka bli en bättre tjej.
Jag skulle ju aldrig sagt sådär.
Det e ju mitt fel.
Jag ramlade i trappen.
Gick in i en dörr.
Jag ljuger, ljuger så bra så att jag tror mig själv.
De andra vet, men ändå inte.
Jag gömmer bakom fasaden utav ett lyckligt liv.
I min själ skriker jag efter hjälp.
Men ingen hör, eller hör dom ?
Men kanske inte ser.
Jag va ensam.
Även när jag kom hem var jag ensam.
Dom visste, men ingen förstod.

Idag är det ett minne blott, men en vardag för mig.
det som hände har förändrat mig resten utav mitt liv.
Jag blir aldrig den samma som förr.

Man vet att det händer så många. Dagens 2009.

Och ändå blir siffran inte mindre.

Män som slår oss kvinnor. O tvärt om.

Men just det här, Var jag med om.

Och en idag så vet bara jag sanningen.

Han, och Flaya. Om hon ändå kunde prata.

För hon vet, allt som ingen annan vet.


Jag träffade honom på bussen, ironiskt nog, med Flaya.

Då var det vi igen för en stund.

Jag tänkte byta buss, men det gjorde jag inte.

För du känner inte mig, jag är inte den samma som förr.

Inte Flaya heller. Jag är starkare nu än då.

Och det vet jag att du såg. För du tittade bort.

Och jag hoppas inerst inne, att du skämdes!


Män vet att det är fel att slå kvinnor, annars hade dom slagit oss bland andra.

Ett slag förändrar en kvinnas liv. Hon kan bli starkare (med mycket hjälp).

Hon kan även gå ner sig, gömma sig i mörkret.

Och sen försvinna som en sticka ibland oss andra.

Jag har levt i bland misshandel.
Jag vet o kan. Jag lär och ser.
Det finns MÅNGA fler som jag.
Ändå blir de slagna i flera år utan hjälp.
Hjälp till att hjälpa andra.
Dom behöver oss.



Be strong, be you.
Even when it hurts.




RSS 2.0