magdalenajohanna

Mammas lilla konstnär!

Mio och Flaya sover så gott bredvid mig i sängen! Mys!





Mio Sommaren 2010




Mitt lilla hjärta som bebis! Lilly <3

Två stycken i en ensamhet. Vad är bäst? Finns det något positivt med det? Eller negativt? Jag vet ärligt talat inte, men ibland blir allt så fel, och den här gången VET jag att jag inte gör något fel.. Inte den förra heller. Jag blir bara så less ibland. Vad kämpar man för? Inget, NADA! Man vaknar med magont och lever i stress, jobbar, pluggar och pluggar lite till när man kommer hem, samtidigt ska man försöka vara mamma och ta hand om ett hem.. Man behöver då någon att komma hem till, någon att vila ut hos när man är trött, någon som avlastar en, hjälper en med saker som man behöver hjälp med. Men istället är det två i en ensamhet.
Vad är det för mening att prata med någon som inte lyssnar? Man lägger ned sin energi på något som bara suger ur all kraft som man har kvar. Vad finns det att kämpa för när gnistan är slut? När det inte längre finns något att prata om? När man som två människor bara går hemma förbi varandra utan att säga ett ord, när man bara är irriterad. Ledsen och besviken för att inte bli sedd. Vad ska man göra då?  Man måste mötas på halva vägen. Men om man då inte gör det? Om det av någon anledning inte går? Ska man stå ut och vakna med magont varje dag resten utav sitt liv?

Vart tog kärleken vägen? Vart tog ömheten, styrkan, förmågan att se varandra vägen? Vad hände med två små människor som en gång föll för varandra och bildade ett hem fullt av ljus. Vad hände med ordet vi, eller oss. Du och jag? Vart försvann vi, drunknade vi i havet? sköljdes vi bort i vågorna?
Det enda jag har kommit till insikt med är att den här gången vet jag vad jag vill.
 Och jag är långt där ifrån just nu. Jag orkar inte med bråk och tjaffs, jag orkar inte med egotrippade människor. Jag valde bort det livet en gång, och lovade mig själv att aldrig leva i sådant igen.

Det finaste som finns i världen är att ha en familj, att vilja vakna varje morgon och känna lyckan rinna igenom en. Att få se den man älskar varje dag ska vara en glädje. Det allra finaste som finns är livet när det är som bäst. Vad hände? när valde jag bort mig själv? Vad tänkte jag när jag förvirrade mig bland känslor och längtat utav att ha en familj. Vad är egentligen bäst? Att ha en splittrad familj eller att vara ensam?

Just nu kan jag inte ens tänka, fast det är egentligen det jag gör varenda dag.

Jag saknar min lilla fis lotta Lilly, varje morgon tittar jag ut, när jag handlar så gåt jag till kattmaten. Tänk att ett sådant litet djur kan ha en så stor plats i mitt hjärta. Hoppas du sover sött gumman! Du va en väldigt fin och personlig katt!

Nej, nu svamlar jag för mycket.. Förvirrande..

Vissa saker förändras aldrig.. Blått är blått och rött är rött..
Mitt liv har väl sina egna berg och dalbanor..
Alla har vi val här i livet, även om man hamnat snett så är det ens egna beslut att ta tag i det.
Jag har haft mina mörker, men jag har också klättrat ifrån dom. Lärt mig att bearbeta.. Lärt mig rätt och fel.
Även om det har tagit ett tag och många har lidit på vägen.. Pga mig och andra saker som sagt och gjort.
Jag har en fin familj runt om mig. En familj som har varit med om en del, men ändå står vi starka idag..
Jag lämnade UpplandsVäsby utav flera orsaker. Jag lämnade vänner, både nära vänner och mindre nära vänner.
Jag förstår mig inte på allt detta skitsnack som går där.. Antagligen är det väl för att man känner alla! Alla känner alla.. Jag förstår inte hur någon kan gotta sig åt andras olycka.. Man lever bara en gång, och tro mig livet är kort..
Jag blev sjuk samtidigt som jag fick Mio.. Det har tagit hårt på mig och min kropp.. En helt ny omställning i livet.
Jag har valt min egen väg, bort från allt skitsnack, någongång måste man väl bli vuxen?
Jag är glad för dom som det gått bra för.. För dom som mår bra..  Men för dom som fortsätter att gotta sig i andras liv borde ta tag i kragen och starta sitt eget liv.. Det finns mer där ute än skvaller och skit.. Så mycket mer.. Idag kan jag gå till äffären och handla utan att ha visat "brösten" för halva stan!
Ni förstår, det är sådan som folk säger.. För att förstöra.. Jag har slutat lyssna på andra.. Jag behöver inte människor i mitt liv som inte kan vara riktiga vänner. Då är jag hellre ensam..

På torsdag börjar skolan igen, och det ska bli så skönt..!
Jag gör något utav mitt liv, för min skull. Min framtid..
För rätt som det är så är man ju runt 40 och undrar va fan som hände..? eller?
Livet är för kort för att slösas bort..

Jag gör det som jag vill, det har varit tufft och förmodligen blir det tuffare..
Men jag har inte gett upp än, så varför nu? I got it all! =)
Mio min lilla bebis, han växer så det knakar.. Nu är han lite över 2 år!
Blond och knallblåa stora ögon. Han är en liten mamma gris..
Han pratar bara om bilar och bilar och traaaactor! Och lastbilar..
Här om dagen va vi hos doktorn.. Och sen sa han "Mio varit hos doktorn" i stort sett hela dagen..
Det är så underbart att han börjar förstå mer och mer.
Och det finns nog ingen större lycka än att när han tittar mig rakt i ögonen och sen bara ler.
Då vet man att man gjort rätt. Även om man inte alltid är perfekt.
Man gör sitt bästa, och för att få skryta lite så har jag gjort det ganska bra hitills!
Men man har ju också en bra lärarinna! Min kära mor har lärt mig otroligt mycket. Gett mig råd osv..
Det är jag glad för! Alla har ju inte en mor att vända sig till. Då hoppas jag de har någon annan med stor erfarenhet. Min mammas erfarenhet har gjort oss bra!



Det blåa i dina ögon säger så mycket mer än bara färgen den visar.

Ses, tills nästa gång.. PoK