magdalenajohanna

Man lägger tilliten i handen på en annan individ.
Man ger allt man kan, allt man har.
Muren man byggt upp rivs ner mer och mer.
Vad har man sen kvar ?
Man blottar sin själ, man visar den sanna jag.
Man lever i ett skal utav en snäckas hem.
Vad gör jag nu, vad gör man sen ?
Man låter människor komma nära,
men alldeles för nära då springer jag, då gömmer jag mig.
Mitt liv, fyllt av hemligheter.
Det som jag gömt där långt inne, bakom hjärtat, bakom själen.
Det som ingen någonsin kan hitta, ingen får hitta..
Dags att finna sig själv.
Släppa det man håller i så hårt.
Låta tryggheten vila i någon annans famn.
Jag är nöjd, jag nöjer mig med det jag har.

-----


Flaya väckte mig i natt 02.00.
Hon flåsade och var orolig, gick runt i sängen.
Jag tänkte "faan, nu måste hon ut o bajsa"
Då jag kände hur varm jag var i kroppen.
Då jag kände hur hjärtat slog allt fortare med hårda slag.
Jag gick upp o Flaysan efter. Kollade mitt socker och det låg på 3.
Tänka sig att min lilla Flaya baja kände det på sig.
Tack och lov för Flaya! Tryggt att ha dig bredvid mig. <3
Vad hade hänt om du inte fanns bredvid min sida.

Stress, stress, stress.......
jag skakar i hela min kropp.
Kan inte andas, krafterna drar ut luften ur mina lungor.
Man orkar inte hur mycket som helst.
Du ska göra si, du ska göra så..
Im gonna break free.
Im finally gonna be me.

Jag visste inte att kärlek kunde förvandlas till något så ont.

You are beautiful. <3

I’m moving on
And I’m gonna get stronger now
And nothing will break me down
I will not give in to doubt
Those days are gone
I can be who I wanna be
And start living my life for me
I believe it finally
I’m moving on

Man som människa hoppas på så himla mycket.
Man tror att det alltid ska bli "bättre" Allt ordnar sig om jag gör si, el så.
Man försöker och försöker. tills krafterna tar slut.
Men även då försöker man lite till.
Hoppet är det sista som sviker en.
Man lever i en cell av förtvivlan, man lever i fantasin om att man gör det rätta.
Man pusslar lite här och pusslar lite där.
Ruset man en gång kände av lycka smyger sig sakta bort, det enda man känner är sorg.
Tårarna vill falla, men man måste vara stark. Man måste orka.
Man hittar på lögner, små vita lögner om att man mår bra.
I själen finns bara krossat glas.
Som en familj ska vara vill man ha det, men man vet att det redan är försent.
Det enda man har är familjen sen innan att falla tillbaka på.
Sin egen familj har man misslyckats med.
Man undrar ibland hur alla får ihop det. Vad gjorde man själv för fel ?
Man suckar för en stund, önskar att allt bara va en enkelt liten fas, som snart skulle gå över.
Men även kärleken har sitt slut.
När man bara får höra hårda ord och meningar som sårar.
När man verkligen litar på en annan människa och allt man sagt vänder den emot dig.
Tilliten förgördes.

ödet har ett litet konstigt sett att vända livet på.

Love you sis <3

Det krävs mycket för att riktigt veta vad kärlek är.
Tålamod, någon som står ut med alla sidor, även de dåliga.
(För de har vi alla ett snepp utav)
Styrka, att kunna vara stark när den andra känner sig svag.
Mod, att kunna säga sanningen även om det gör ont att höra just då.
Tillit, att veta vart någon finns när man behöver just den.
Hoppet, att ha hopp om att allt blir bra.

Jag har allt det där.

Du stod ut med mig när allt var som tuffast.
Du stod vid min sida när allt var mörkt.
Du kände min smärta och gav aldrig upp när jag trodde hoppet försvunnit.
Du gav mig din styrka när jag kände mig svag.
Oavsett vad så gav du mig din tillit, du visste vad jag kunde.
När jag var på väg åt fel håll, förde du mig tillbaka på rätt.
Du gav mig det jag behövde mest.
Du fanns bara där.

Det kallar jag kärlek. Och ingen kan någonsin ge mig det hon gett mig.
Vad skulle jag göra utan dig, du är halva jag. <3 Mamma.

Be strong!


Mina ögon glittrar i mörkret, jag ser ljuset på andra sidan.
Det som jag kallar lycka väntar alldeles runt hörnet för att ta emot mig.
Det är kallt, och känns tungt. Men man måste våga satsa för att kunna förlora.
Man måste ta sig ur gropen för att komma uppåt.
Det gör jag. Det gör jag nu.

Jag tror att jag på sneppet kan känna lyckan. Alldeles där runt hörnet.

Jag älskar er mest över hela denna värld!
Mio, mamma, Josefine, Ali! <3

Jag sitter i en liten båt på djupt vatten.
Känslorna strömmar, hjärtat flyter.
Jag hoppar ner i havet.
Låter min kropp få strömmas iväg utav vågorna.
Låter mina sorger få simma med fiskarna.
Låter min själ få vila på havets botten.

Vart man än vänder och vrider på sig så finns det ingen utväg.
Vad jag än säger och gör så finns det inge hopp.
Tell me what to do? Im lost....

Let the angels give me the strenght to go on.

Be strong, be you.

Det va inte igår direkt =)
Men nu så, i helgen har jag inte gjort så mycket..
Umgåtts med min fina pojke! Och försökt ge honom all kärlek i världen.
Han sover jätte oroligt och mår inte speciellt bra. Han har börjat slåss o sånt.. :S
Men försöker vara mamma nog att lära honom rätt och fel.
igår så va danne här och Mio sken upp som en sol! Han trivs så bra i dannes sällskap! Farbror daniel!
Sen igår så gick Mio runt här och sa " pap, pappa! papa." lät som att han sköng pappa fast i olika toner. hehe
Ringde upp Jerry så fick han prata lite med sin pappa. Men han sa inte så mycket, utan fortsatte säga "pappa,pappa"..
Så söt min lill grabb e =)

I feel that im alive ! <3