Bergravning, el minnesstund
Begravning idag.
Man fick ha på sig vad man ville..
Ändå valde vi alla svart.. Antar att svart e väl sorgens färg...
O vi alla sörjer. Men ändå tänkte ja inte ha svart.
Färger är ju barnens färg. Men ändå blev det svart.
Josefine satt bredvid mig. Ja hörde hennes snyft o tårar.
Mamma sträkte henne en näsduk.
Framför oss låg det en vit alldeles pytteliten kista.
Där låg vår lilla, pyttelilla Alexander... Alldeles ensam.
Han lämnade oss, men inte våra hjärtan.
Ja såg alla, jag satt där, tittade upp, nästan alla grät.
Mamma satt bredvid Linda (alexanders mamma)
Mamma tog lindas hand, ett stadigt grepp.
Ett foto på alex stod framför hans kista.
Ett foto på den alex vi minns.
Glad, sprallig, å alldeles underbar.
Vår lilla alexander.
Den vackraste utav oss alla!
Vila i frid nu lilla vän.
Sov gott o fridfullt.
Vi kommer att ses i drömmarnas värld.
Kommentarer
Postat av: Malin
Nått sånt hoppas jag att jag slipper vara med om. All tanke åt er.
Trackback
