magdalenajohanna

Ibland så drömmer man sig bort, någonstans långt ifrån verkligheten. Och Man vet inte riktigt vart man egentligen hamnar. Men spärren där i mellan stoppar en från att få drömmarna till verklighet. De egna tankarna gör en galet snurrig. Hjärtat velar. Och saknaden är enorm. Men efter vadå egentligen? Ord som sårar? Handlingar som skadar. Ibland är det egna förnuften helt åt pipan. Man kanske borde skriva en bok om allt som hänt. Allt skit man egentligen varit med om. Men också massa luckor utav lycka. Och fina minnen med några väldigt nära.
Man har varit en brusten själ, sviken av så många som man verkligen litat på och verkligen älskat så att det har gjort ont. Life goes on säger dem. Ja! Det gör ju det av en konstig anledning. Timmarna går, veckorna, månaderna och åren flyger förbi. Med en himlans massa minnen i det förflutna.
Man drömmer om något stort, istället för att ta vara på det lilla man egentligen har och bara nöja sig med det!
Alla har vi val i livet, man väljer om man ska gå höger eller vänster. Man väljer om man ska hoppa högt eller lågt. Man väljer om man vill göra andra illa, eller behandla människor som de förtjänar.
Snesteg är lätt, absolut. Men om man verkligen älskar den man är med så är det svårt att "göra snesteg".
Har man det bra så är det svårt att göra fel. Ingen gör allting rätt. Men man kan åtminståne försöka!

Tankar, tankar, tankar.
Kärlek. Är så mycket mer än bara ord.
Man kan säga att man älskar någon,
men orden har ingen betydelse om handlingen inte finns.

<3