magdalenajohanna

Hoppet är det sista som sviker en.
Så sa en mycket klok kvinna till mig idag.
Allt händer för en anledning. Nu måste mitt liv gå vidare. . .

Två själar möts, i hopp om att finna kärleken.
De möts, förälskar sig i varandra.
Omfamnar varandra med pussar o kramar.
Kärleken strömmar egenom deras ådror.
Kroppen blir lika tunn o lätt som fjädrar och
man flyger på moln. kastar sig över mobilen
i hopp om att det är just "den".
Suckar över att det var någon annan...
Dagarna går och man ska leva resten utav sitt liv med just denna.
Sen kommer månaderna, åren och med det kommer också bråken.
Tjaffsandet, skrikandet och man glömmer för en stund
vad det var som fick en att älska just denna människa så mycket.
Man tar förgivet att han el hon just är hemma när man kommer,
att man alltid somnar bredvid samma.
att man alltid älskar pussar o kramas med just varandra.
Att dina vänner blev just också han el hennes vänner.
Att du skiter med toa dörren öppen.
Du går naken egenom lägenheten efter duschen.
Du berättar vem som skickar mess.
Ni läser varandras dagböcker och sakta men säkert
försvinner det man en gång älskat överallt annat.
Det som en gång kallades för mystik, spänning, lust o kärlek.
Blev till en vanlig jävla vardag.