magdalenajohanna

Med barfota fötter och naken kropp springer jag i mörkrets sken.
Rädslan har funnit mig och jag springer bort från dig.
Jag minns dina ögon, dom förföljer mig.
Svarta utav ångest.
Jag mins dina hårda ord och slag emot mig.
Du tog allt, mitt hjärta min själ, min stolthet mitt liv.
Jag minns hur du låg på min mage, som ett litet barn i sin mors famn.
Jag minns vad du sa, och dina handlingar som om det va från igår.
Du sa varje dag att du älskade mig, men hatet var inte långt bort.
Du fick mig att bli liten.
Men så en dag fick jag ett tecken som svar.
Det var då jag sprang egenom skogen.
Långt, långt bort från dig.