magdalenajohanna

Hur skulle jag kunna gå.
När jag känner din ilande smärta utav ensamhet inuti mig.
Även fast du inget säger, kan jag höra ditt desperata rop på hjälp.
Hur ska någon någonsin kunna förstå, att jag känner det du känner.
Hur ska du kunna ropa när ingen hör..
Hur ska du kunna berätta när det inte finns någon som lyssnar.
Hur ska du kunna veta när det inte finns någon som säger.

Jag kan känna hur mitt hjärta sjunker ned i djupet .
På havets botten ska det vila ut, skölja bort alla mina tårar.
På havets botten ska min trasiga själ få friheten att simma ut,
tillsammans med fiskarna ska min kropp simma mot ljuset .
Jag ska låta änglarna få friheten att ta min själ.
Bara en smula kvar så finns jag där.
På havets botten som mitt hjärta bär.
En del av mig vilar ut där.

Lika skör som en docka gjord av glas.
Kasta mig och jag går sönder.


Jag såg en ängel.
I min ensamhet låg jag där i mörkret.
Jag kunde inget se, inget höra.
Men jag såg och jag hörde.
Jag kunde inget känna, men jag kände.
Någon stoppade mitt hjärta för en stund.
Raderade en del av min smärta.
Bara den jag förtjänat finns kvar.
Bara det som gör mig starkare,
lämnade ängeln kvar .

För en stund lämnade jag jorden och träffade en ängel.
Mitt emellan världarna, där fanns jag.
Med min ängel.