En liten stund.
När jag lyssnar till fåglarnas kvitter,
täcks mitt ansikte utav rinnande tårar.
Jag lägger en tanke på min underbara son
och ser frömför mig hur han ler emot mig.
Inget är lätt, och lättare blir det aldrig.
Jag önskar ibland att man kan ta tillbaka
det man gjort och sagt,men vad spelar det för roll
när mitt hjärta sträcker sig åt ett annat håll.
Jag drömde en dröm, och levde den ett tag.
Men drömmer krossades av bråk, skrik och tårar.
Hårda ord och handlingar som sårar.
Jag ser min son igen och ler för en stund.
Den friheten jag behöver kan ingen någonsin ge mig.
Jag har varit vilsen, flyttat, flyttat och flyttat.
Nu är det dags för mig att hitta hem.
Det är varken lätt för mig eller dig.
Och när vet man när det är dags att ge upp?
Jag lyssnar bara till vad mitt hjärta vill.
Mamma älskar dig fis unge!
Kommentarer
Trackback
